I morse, medan jag bad, kom Ängeln och tog mig med till Skärselden. Vi var tillsammans bland många själar och tröstade dem, när Ängeln plötsligt sa: ”Kom, jag ska visa dig något. Vi ska besöka en vän till dig.”
Jag sa: ”Åh, jag undrar vem vi ska besöka?”
Vi kom till en plats som jag först trodde var någonstans i Skärselden. Plötsligt befann vi oss framför ett hus vid dess entré. Dörren var öppen och jag kunde se Veronique där inne.
Förtjust sa jag till ängeln: ”Herregud, det är min vän Veronique. Det där är hennes hus.”
Medan jag stod vid ytterdörren såg jag mig omkring utanför, och det var fullt av människor, alla okända för mig.
Förvånad frågade jag dessa människor: ”Vilka är ni?”
”Vi söker hjälp. Vi är från området”, svarade de.
Jag sa till dem: ”Åh, jag är glad att ni inte bara kommer till mitt hus, utan att ni kommer till Veroniques hus också.”
Ängeln log och sa: ”Ja, de söker hjälp. Det finns så många.”
Veronique stod i dörren och pratade med dem. Hon bjöd dem inte in.
Ängeln sa: ”De söker hennes hjälp genom bön.”
Dessa själar är från det område där Veronique bor. De söker hennes hjälp och kommer för de böner som regelbundet sägs i hennes hus eftersom de drar nytta av dem. Det var både män och kvinnor, och de såg inte särskilt gamla ut.
De var mycket ihärdiga och försökte ta sig in i hennes hus, men av någon anledning bjöd Veronique inte in dem. Några av dem lyckades dock ta sig in, medan de andra stannade kvar utanför.
Ängeln visade mig att själar finns överallt och söker vår hjälp. Vi bör minnas att be för alla dessa heliga själar som en gång bodde i våra grannskap och som sedan har gått bort.
Vi bör särskilt minnas dem under den kommande novembermånaden.