Fredag den 16 augusti 2002

Maria av Agreda kommer. Hon säger: "Pris vare Jesus. Jag har kommit för att börja min diskussion med er om den fromma livet till Maria, himlens och jordens drottning."

"Eftersom Vår Fru var oskäddat avlad, var hon inte av en fallen natur. Varje dygd var fullkomlig i henne och var baserad på helig kärlek som var hennes eget hjärta."

"Genom den djupaste dygd av ödmjukhet någonsin känd hos en av Guds skapelser, accepterade Maria alltid Guds gudomliga vilja. Detta synes i hennes ord till ärkeängeln Gabriel vid bebudelsen: 'Så ske mig enligt ditt ord'. Även om hon sorgset många gånger, var det en sorg som inte kom från självkärlek. Hon sörjde över synden i världen och över att se sin sons lidande. Hon föredrog alltid att vara ett kärleksfullt stöd i bakgrunden."

"Om kvinnorna i hennes omgivning började skvatta, hittade Vår Fru alltid något gott att säga om den person som var talad om. Hon, i fullkomlig ödmjukhet, argumenterade aldrig för att försvara sin åsikt och tänkte aldrig på vad andra tyckte om henne. Detta beror på att hon var ödmjuk i tanke, ord och gärning."

"Vår värld idag bör trösta sig vid tanken på en så kärleksfull och ödmjuk mor uppe i himlen."